Förlossningsberättelse


Bilden är tagen dan innan vattnet gick. Ca 1 och ett halvt dygn tills Ella föds.

Jag kan inte tänka mig att jag vart gravid, och vart utan Ella.
Tänk vad man vänjer sig fort vid BRA saker :)
Skall tillägga att jag inte saknat magen en sekund. När allt väl var ute så kan jag inte påstå att jag ville ha in det igen. Då skulle det ju vart tvunget att komma ut igen..

Jag vaknade på morgonen Lördagen den 24 April, Christian gick upp och gjorde frukost till oss.
Jag gick in i duschen och sminkade mig efteråt. Vi skulle ut på lite ärenden var planen. Bauhaus och leta efter en lampa till altanen och så ville jag köpa lite blommor till trädgården.
Jag skulle hämta en kruka hos pappa som jag också skulle plantera i, så jag skulle ringda dit och frågade om vi kunde komma förbi.
Pappa svarade i telefonen och vi pratade lite.
Jag satt i min morgonrock på sängkanten och helt plötsligt kändes det väldigt konstigt!
Jag blev chokad och ställde mig upp och de bara forsade vatten ur mig.
Massvis av vatten var jag stående i och satte mig ner i sängen igen, och jag fick avbryta pappa, ställde mig upp igen, jag kunde ju inte sätta mig ner det kom ju vatten fortfarande.
Christian kom springande och pappa gav luren till Susanne, tror han blev lite chokad också.
Då började jag bli nervös - för nu var det inte långt kvar förstod jag!
Och kom på mig själv med att jag nog inte ville eller vågade föda.
Susanne var jätteglad och sa till mig att ringa östra och berätta att vattnet gått.
Men jag tror jag ringde min mamma först. Hon blev också väldigt glad.

Direkt efter började jag känna sammandragningar, ännu inga som gjorde ont men de kändes.
Så när jag pratade med Östra ville de att vi skulle komma in på en undersökning.
Vattnet gick vid 11.30 och vi åkte in till sjukhuset vid 12.
Packade med BB-väskan ifall att...

Vi gick till KK Antenantal där vi gjort första ultraljudet i V 18.
Fick träffa en BM och göra CTG och gynundersökning.
När jag var kopplad till CTGt var det fortfarande bara kraftigare sammandragningar och inget som gjorde ont.
Jag hade inte öppnat mig någonting och vi blev hemskickade med en lapp om återbesök dagen efter ifall det inte hänt något innan dess.
På vägen hem ringde jag mamma. Hon skulle komma förbi med lite lunch.

Vi var hemma vid 14 tiden. Vi värmde maten och jag satt på 3 handdukar i soffan och åt, de sipprade vatten hela tiden. Jag bytte binda efter binda..
Mamma var kvar en stund och pratade. Men gick efter en stund och jag tänkte vila.
Men kände av värkarna lite mer så tog fram timern på datorn och klockade.
De började på 7 minuters mellanrum och efter en stund blev de intensivare och tätare.
De gick till 5 minuters mellanrum och sen till 3 och 2 minuters mellanrum.
Och då gjorde de ONT. Jag ringde förlossningen och de sa att jag fick komma in om jag ville, men tyckte att jag skulle stanna hemma en stund till om jag kunde då de trodde jag hade det bättre hemma (jag lyckades prata med denna BM när jag mådde helt ok, emellan en värk, och lyssnade på henne och vi skulle höras senare)
Jag ringde mamma som kom förbi en gång till. Hon kom vid 16 tiden.
När hon kommit hade jag så ont att jag inte vissta vart jag skulle ta vägen.
Värkarna kom fort efter varandra och efter en stund var jag övertalad att åka in.
Christian ringde in denna gången och sa att vi skulle komma. Jag grät lite och så packade vi in oss i bilen och åkte. Då var det väldigt jobbigt att lämna mamma på parkeringen...

Värkarna in var så jobbiga, men vet jag sa till Christian att de va skönt (sålänge jag inte hade värk) att åka för de var intryck och jag försökte tänka på annat. Bilar, olika skyltar och sånt...

Parkerade och gick så gott de gick mot förlossningen där jag lades in på sal 1.
Fick träffa min barnmorska och kopplades till CTG. Klockan var 17.30 när vi kom in.
Låg och tittade på skärmen och inväntade värkar. Skrev ett blogginlägg för att tänka på annat.
Läste massa fina kommentarer och SMS och grät lite till.
Blev besviken då de inte tänkte kolla hur mycket jag var öppen än, de påstod de kunde sakta ner?!
Började vagga fram och tillbaka i förlossningssängen i värkarna, tyckte de hjälpte. Ville inte stå eller gå!
Men hade sån smärta i ryggen och blev erbjuden kvaddlar.
Dessa kvaddlar jag dödsförklarat på föräldragruppen. Vem tar dom tyckte jag då?
Men har man ont så är man desperat, och starkare än man någonsin trott.
Så 5 sprutor i ryggen skulle jag få. Tur jag inte visste det innan - trodde bara det var 1.
Så jag skrek ganska mycket när jag fick nr 2, 3, 4 och 5. Christian var imponerad.
Han skulle aldrig ta dom själv sa han.
Det slutade med att jag tog dom framtill också, fast där hjälpte de inte alls.
Men i ryggen kändes det ingen smärta mer på några timmar och jag kunde nu gunga fram och tillbaka i sängen igen.

Vid halv 8 så fick jag bada. Det var skönt att spruta varmt vatten på magen med duschslangen och jag tror jag låg i en timme. Sen var jag så varm att jag började må illa.
Då äntligen fick jag lustgasen.
Lustgasen i vårt rum gick från en stor tub som stod på en våg. Den skulle Christian kolla 1 gång i timmen pga någon undersökning. Och se hur mycket den gått ner.
Med lustgasen kändes allt liiite bättre.
Min BM skulle gå hem och jag träffade min nya barnmorska, hon ville se hur mycket jag öppnat mig.
Men hon var hårdhänt och det gjorde offantligt ont, sen kom hon med beskedet 3 cm.
Då ville jag krypa ur min egen kropp och gå hem. Kankse skulle detta ta väldigt många mer timmar.
Jag tog 5 nya kvaddlar i ryggen och trodde de skulle hjälpa. Klockan var strax efter 22 (tror jag).

Efter en stund var det inget som hjälpte.
Jag kände mig som världens mes. Varför klarar jag inte av detta?
Sa till BM att jag inte fick någon effekt av lustgasen, men hon bad mig andas ordentligt i den. Hon trodde jag använde fel teknik.
Jag andades som en galning när värkarna började men de hände inget. Hade bara så ont att jag kved mig och skrek. Andades när jag inte hade värk men jag var helt med då också.
Larmade på BM igen, frågade om hon kunde höja lustgasen men den var på fullt.
Nu började jag bli deppig och få panik samtidigt.
Tror jag pratade med mamma här omkring för att ringa och säga god natt.
Och att de nog skulle dröja ett tag till innan de var klart. Lät som hon blev lika besviken som jag var!
Fortsatte andas i lustgasen men de hjälpte inte. Kom överens om att jag skulle få ryggmärgsbedövning (EDA) pga smärtan. Kände mig fortfarande mesig som hade så ont och inte klarade av smärtan alls.
BM sa att de tar tid och det gör ont. Men jag ville inte alls vara med längre.
Tyckte det var jobbigt att ingen lyssnade på mig och ville ha uppmuntran.
Christian försökte, men visste nog inte vad han skulle göra tillslut. Han masserade, lyfte kuddar, höll i handen och var fantastisk. Tack och lov för honom!

Under tiden de la ryggmärgsbedövningen fortsatte jag att försöka få effekt av lustgasen, kände knappt något av sprutan i ryggen. Bara bävade över när de nya värkarna skulle komma. Klockan var nog halv 1 på natten.
Kunde aldrig ana att de skulle kunna göra så ont.

Så var de dags för Christian att kolla vågen igen till lustgasen. Den hade ökat i vikt istället för att minska de sista timmarna och vi undrade varför... Frågade BM innan men hon visste inte, så han skrev ökningarna bara.
Men vi började fundera, då satte han masken till ansiktet och larmade direkt på BM.
Han fick ingen effekt häller och sa att den faktiskt inte fungerar. fick jag äntligen tillbaka den ordentligt genom de vanliga uttaget i väggen. Då hade jag vart utan lustgas eller bedövning i ca 3 timmar. Under kommande halvtimme så kändes de ganska okej, ihop med EDA och lustgasen. Så här kunde jag ha det.
Äntligen fick jag lite ro...
Tills det började trycka på något vansinnigt i varje värk och jag började krysta istället.
Detta var mycket behagligare än värkarna, men däremot otroligt tröttsamt.
Jag skrek något vansinnigt i lustgasmasken varje gång de kom. BM sa till mig att försöka sluta men de gick inte.
Hon kollade hur mycket jag var öppen och nu hade de ökat till 7 cm. Tror klockan är ca halv 2
Kändes lättande!! Blev glad och fick lite ny energi, men den var snabbt slut då jag fortsatte trycka på i varje värk.
Så höll jag på ytterligare 45 minuter, tills det blev allt intensivare och då började de gå ganska snabbt.
BM började förbereda för ankomst och sista gången hon tittade hur mycket jag var öppen så var det bara en liten etapp kvar. Men efter den undersökningen så var det dags.
Hon kallade på en tjej till som skulle komma in, men var själv under de första riktiga krystvärkarna.
Jag var så utmattad att jag inte orkade ta i så mycket som jag önskade och BM bad men jag kämpade på och tillslut kunde man se huvudet.
Jag försvann en stund och fick lugna ner mig med lustgasen, inväntade värkarna och puschade så mycket jag kunde. Försökte räkna till 10, men kom oftast till 5-6. Höll runt om Christian och tryckte mitt ansikte mot bröstet och så kom hon tillslut. Christian klippte navelsträngen och så fick jag upp henne på mitt bröst.
Var i lyckorus och bara njöt av att det var över och att hon var här.
Fantastiska känsla! Underbara barn! Vårt barn ♥

Ella Felicia, 53 cm, 3525 g föddes kl 03.33 den 25 April 2010.



Fast helt över var det inte riktigt.. De var två jobbiga saker kvar.
Men man får världens bästa lön för mödan - och man glömmer snabbt

Update:

Tänka sig att jag INTE förväntade mig detta. Vi hade ju planer idag och var på väg att fråga pappa om vi kunde komma förbi en stund innan vi skulle handla. Och så går vattnet :)
Lite smått nervös ringde jag till östra och de ville ha in oss på undersökning.
Vi mätte CTG och så gjordes gynundersökning och ultraljud.
Det såg bra ut, men jag är inte öppen någon än och värkarna är inte så starka..
Men de känns ordentligt redan och kommer då och då men är än hanterbara skulle jag kalla de, hehe.
Men huvudet låg  långt nere enligt ultraljudet.
Så nu är vi hemma igen. Men vi är ändå så glada, för nu är det bara en tidsfråga innan det är dags att träffa våran lilla flicka!

Mamma var här med lunch och muffins till oss, så snällt.
Så nu skall vi vila lite, klocka värkarna och så får vi se vad som händer.
Vattnet rinner fortfarande då och då... Ligger i soffan med massa handdukar och de stora bindorna hjälper inte.
Händer inget inatt skall vi ringa mölndalssjukhus iorgon bitti och får komma in på kontroll igen.

Hej så länge!

V 40

Barnet:

Inget är som väntans tider

Barnet fyller nu upp hela magen. Huvudet trycker mot livmoderhalsen som blir allt mjukare. När det är dags att födas så är navelsträngen ofta lika lång som barnet.

Hon eller han väntar bara på att börja förlossningen. Väntar på rätt tillfälle. Rör sig inte mycket. Det är trångt. Verkligt trångt. Han eller hon väntar tålmodigt. Förmodligen mer tålmodigt än du…

Mamman:

Beräknat förlossningsdatum

De sista veckorna och dagarna går långsamt. Du är ju spänd på att träffa ditt barn nu när det nästan är dags! Du tänker förmodligen mer på förlossningen än på att bli förälder.

Ett sista gott råd innan förlossningen: Lita på din kropp. Den vet hur man föder barn.

Det är en sak att föda barn, och en helt annan att faktiskt bli förälder. Det är först efteråt, när barnet har kommit, som det verkliga äventyret börjar. Nu är ni mamma och pappa! Grattis och lycka till!

V 39+6

BÄÄÄÄBIS!

Att göra en ny design på bloggen var perfekt denna morgon.
Jag lärde känna nya datorn och så hade jag något att syselsätta mig med medans jag haft lite molande värk i magen.

Mamma tog med mig på en promenad igår kväll för att hon tycker det börjar bli dags för lilla barnbarnet att komma ut nu. Men inget annat än lite molande värk och extrema tryck neråt ibland har jag att berätta om.
Men de kommer allt oftare i alla fall.
Enligt våra egna beräkningar är det BF runt 22 april och inte 30e.
Men vi får se vad hon har tänkt sig där inne.

Barnmorskebesöket igår gick bra, vi sa Hej Då! till vår gravida Barnmorska ifall vi inte skulle komma på nästa besök den 28 april. Vilket vi inte hoppas vi behöver :)
Själv går hon på föräldraledigt den 30 April, så kommer vi på de besöket blir de sista gången med henne.
Och om jag går över tiden får jag träffa en ny barnmorska..

Sf måttet låg på 37 cm som sist och allt såg bra ut.
Hjärtljuden låg på 145 ungefär och mitt blodtryck var högt,
de brukar de bli när det är på g, så jag blev överlycklig.
Men efter en stund gjorde vi om det och då var det bra igen..

Titta vad vi fick av mormor!






En dopklänning!

V 39

Jag har vart vaken sedan 4 någon gång.
Så jag väntar på att de skall bli dags för kroppen att somna om.
Jag får göra ett försök till nu och se om de går.
Natten har med andra ord vart sådär.

Idag är det.... :D

Vecka 39

Barnet:

Hjässbjudning

De flesta barn har nu huvudet nedåt och hakan in mot bröstet. Det här läget kallas för kron- eller hjässbjudning och är det vanligaste förlossningsläget.

Vid det här laget är det lite tystare i magen. För det första har barnet inte mycket plats att röra sig på inne i livmodern. Rörelserna känns mer som knuffar eller stötar. För det andra sover ditt barn mer för att samla kraft att växa och utvecklas.

Mamman:

Låt förlossningen börja snart

Sover du oroligt och vaknar ofta? Det gör de flesta kvinnor. Det sägs att det här är kroppens sätt att förbereda sig på vad som komma skall – ett barn som vill äta dag och natt.

Många kvinnor säger att de inte känner sig på topp under de sista veckorna. Det är normalt att känna sig instabil och ha humörsvängningar. Du kan börja grubbla, vara lättirriterad och känna det som om du inte får något gjort. Andra kvinnor får en energikick. Det är inte ovanligt att kvinnor runt den här tiden börjar storstäda huset, sätta igång med storbak eller laga massor av mat. Det kan vara bobyggarinstinkten. Du vill helt enkelt att hemmet ska vara i toppskick innan barnet kommer.



Hon är livlig som aldrig förr i magen nu.
Känns som att hon dansar där inne.
Igår filmade jag knuffarna hon ger mig med kameran.

Nu, vill att det skall hända nu!

Bakdag var det jag hade planerat idag :D
Måste bara komma upp ur sängen först, är lite seg i starten...

En av gångerna jag vaknade i natt, vid 3 tiden så var jag så törstig att jag klunkade i mig 4 stora glas vatten.
Sen började det att trycka neråt jättemycket! Hur tror ni jag reagerar då?
Inte hade jag lust att somna om i alla fall. Då tyckte jag nog att de kunde sätta igång istället.
Jag la mig ner och försökte slappna av, men så ligger man ju och känner efter om de kommer mera,
men de gjorde det inte.
Jag somnade väl om strax efter halv 5 igen och en timme efter gick Christian upp.
Då somnade jag om direkt så jag fick tagit igen en del sömn nu på morgonen ändå.

Upp och hoppa var det.
Kankse ett bullbak kan föra mig närmare ;)

Barnmorskebesök V 38

Vi gick igenom en del inför förlossningen denna gången och jag fick framföra en del önskemål om jag hade det.
Jag hade inte så många mer än att jag VILL att Christain skall få stanna kvar över natten och sova med oss efteråt.
Och att jag vill känna ett bra stöd från barnmorskan under förlossningen.
Det hoppas jag såklart är regel men jag ville ändå ha det sagt.
Jag vet att jag inte kommer vara den som ringer på klockan stup i kvarten så de får hällre komma in och bara kolla läget en gång för mycket.

Mina värden såg toppen ut och nu har jag ett SF mått på hela 37 cm.
Hon har sjunkit ner ännu mer sedan sist och ligger färdig för förlossning - när det nu tänkas bli.
Hjärtljuden låg på 140-145 slag och då var även lillebror och mamma med i rummet och lyssnade på dom.
Tobbe tyckte de var fräckt men att de lät lite konstigt :)

Nu skall jag dit en gång i veckan så nästa besök är redan på måndag.
Vi får se hur många mer besök vi hinner med innan.


Visst ser han stolt ut :) SNYGG MORBROR!

Och Maman herself. Trött, och hoppade i mjukisbyxorna så fort hon kom hem :D

Får han rätt tro?

Idag är det Tisdag.
Denna dagen skall gå åt till att greja med tvätt, laga lite mat och kankse skulle jag baka några små kakor?
Hmm.. Ja vi får se.
Men nu vet ni att jag lever och inte är inne på BB och föder i alla fall.

Föresten igår när vi skulle lägga oss så sa Christian till mig:
Jag laddar inför Fredag nu. Fredag? frågade jag, har du match då?
Nej, det är då du kommer föda! Sa han.
Så 3 dagar har jag på mig nu. Innan det är dags.
Vi kan ju inte annat än hoppas att han gissar rätt!



Jag måste göra något åt min kamera och de röda ögonen.

262 Dagar Gravid





18 dagar till BF

Igår när vi tittade På film hade jag de starkaste sammandragningarna hittils.
De var svårt att koncentrera sig på filmen.
De höll på mellan 19-22 och kom om och om igen.
De gjorde inte jätteont men de kändes!!
Vi får se hur denna dagen blir :)

Nu tränas man väl inför vad som komma skall??

På onsdag är det BM besök och både jag och Ch tycker oss kunna se en mycket större mage.
Vi får se vad SF måttet ligger på.

Gissa!

Det är inte mycket som slår en nystädad lägenhet!
I avslappnings syfte då. Annars är de mycke som slår det.
Men nu är här fint och ännu mera trivsamt än innan.
Jag tycker mycket om att fixa och dona under tiden vi städar, flyttar lite saker från den hyllan till den andra och så får man lite ny känsla också..
Jag var väl egentligen inte de ultimata städsällskapet då jag fortfarande har kvar de där känslorna i kroppen sedan gårdagen. Jag vet inte vad det är eller vad man skall kalla det.
Men vi kan säga sähär. Jag har aldrig under de här 9 månaders graviditet känt mig mer gravid än vad jag gör nu.
Kankse inte så konstigt när man är så nära, men har man aldrig vart med om vissa känslor eller upplevelser så har man inte så mycket att jämföra med. Ungefär en sån situation jag sitter i nu.
Men vi får se, än kan det dröja länge de förstår jag med. Men man hoppas ju så att det inte skall ta så lång tid ändå.

Så kom igen nu. Vad tror ni? När kommer den lille?

Jag har gissningar på:

16: April Christian
17 April: Carro
18 April: Rebecca H
19 April: Carro
20 April: Jag (märks det att vi INTE vill vänta mer??) :D
21 April: Mamma
26 April: Sarah & Elisabeth
27 April: Andréa & Emmie
29 april: Julia
1 Maj: Malin
2 Maj: Maria & Sofie
3 Maj: L8
4 Maj: Maria
5 Maj: Louise
7 Maj: Julia
12 Maj: Jocke
13 Maj: Lars

V 38

Barnet:

Barnet är fullgånget

I flera veckor har ditt barns utveckling mest handlat om förbättringar av organens funktioner, inte någon uppbyggnad av dem. Barnets hjärna och nervsystem fungerar bättre för varje dag, men den här utvecklingen fortsätter genom barndomen och ända upp i sena tonåren.

Nu betraktas barnet som fullgånget. När är det dags att föda, då? Barnet bestämmer själv när det är dags.

Forskning visar att våra gener avgör hur länge vi stannar i livmodern. Barnet har ärvt sina gener från dig och från pappan. Det finns inte mycket du kan göra åt saken, förutom att vänta.

Mamman:

Svårt att sova

När barnets huvud eller rumpa är i läge blir det ofta lättare att andas, men du får mer tyngd på magens nedre del. Du kan känna hur det sticker till när huvudet trycker mot bäckenbotten.

Nu är det riktigt svårt att hitta en bekväm sovställning. I ärlighetens namn är det svårt att hitta en bekväm ställning om du så ligger, sitter eller står, men det är snart över.

Försök att inte bli irriterad på människor som frågar om du har gått över tiden eftersom du är så stor ("Tack så mycket, det kändes fint att höra") eller varför du inte har fött än ("Precis som om jag visste?"). Försök att inte bry dig om detta. Gör något kul varje dag om du orkar. Gå på bio, färga ögonfransarna, gå till frisören, ta en promenad i friska luften, ät middag med dina vänner, njut av lugnet före stormen.

Bebismagen!

Vi ligger och beundrar en hoppande mage.
Ser mycket mystiskt ut!
Så nära men ändå så långt ifrån...

Tjockis mage?

Jag vaknade även idag av Christians dumma väckarklocka!
Den måste sänkas och bytas till en behagligare signal :) Så jag kankse sover förbi den i fortsättningen.
Gav upp tillslut och gick upp och kikade på The Voice.
Somnade om på soffan efter en stund och vaknade strax innan 9, lite mer lagom om ni frågar mig.

Tog mig en dusch och hörde hur det plingade på dörren, men jag väntade inte besök och de har vart en del försäljare runt i området så jag struntade i att öppna.. Men så ringde det på hemtelefonen - och Maria & Liam stod utanför dörren med en födelsedagsblomma. FÖRLÅT :s
En lila jättefin blomma. De vet precis vad jag tycker om. Tusen tack!

I eftermiddag kommer Emelie & Jessica hit på besök. Var väldigt längesedan jag träffade båda två nu, så vi har väl en del att ta igen.

Magen mår fint, hon har vart lugn hela morgonen, så kankse sover hon?
Latmask där :)
Skall nog också lägga mig en stund och vila, lyssna på lite musik och läsa Amelia Baby.
Bästa babytidningen jag läst. Rekommenderas!


Har kommit på att bästa sättet att få en bild på magen - när man tar sälv är från camen på datorn.
Nya tunikan från H&M är på, likaså tightsen jag köpte där.

Första bilden..

...på mig som 22 STOLTA år.
Och bebismagen i v 37 (36+2)

V 37

I natt har jag sovit jättegott och inte behövt gå upp på toaletten förrän vid halv 9 på morgonen.
Då vaknade jag av Christians väckarklocka, så kankse hade jag sovit ännu längre annars?
Tycker att det lugnat ner sig mycket i magen, mot tidigare, men de finns nog inte så mycket plats kvar att röra sig på längre. Hicka har hon ofta flera gånger om dagen.

De vanligaste jag brukar höra från folk när jag träffar dom är: Nu är det inte långt kvar ;)
Och jag tror att hon kommer snart, tidigare än beräknat...

♥ ♥

Du är på dag 252 av 280 (90,4 %)
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 0 fulla dagar (v36+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fredag 30 apr 2010
Du har 28 dagar kvar till beräknad förlossning.


Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.

Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.


Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter.
Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Barnmorskebesök V 36

Magen  hade vuxit 2 cm sen sist och låg på 35 cm.
Nu börjar jag gå uppåt i kurvan :D
Fosterljudet var runt 148 och huvudet är fixerat, skönt att veta.
Sticket gick på första försöket och allt såg fint ut.
BRA!

Imorgon börjar v 37...

Ooooh, snart kan hon vara här. Min lilla sessa.
Jag och lilla sessan, tralalalalala!

Tips till mig?

Nu är det de kungliga bröllopet på tvn. Christian är hos Jocke och tittar på IFK matchen.
Jag dricker nyponsoppa för att lindra halsbrännan, den sitter i fortfarande.
Någon som har tips på saker som kan lindra???

Jag försökte ta kort på magen själv förut, men det blev inte så bra.
Magen är alldeles sne och inte rund - undrar hur hon ligger?!
Så vi tar det en annan gång istället :)
Tidigare inlägg
RSS 2.0