Lilla Ellisen

Min lilla sessa börjar nog att få det trångt i magen nu.
Man känner när hon vänder på sig och hela magen vänder ut och in känns det som :)
Mycket mysigt!
Men när någon annan vill känna, eller när jag vill se magen röra sig slutar hon bums.
Igår påväg hem från Freeport så fick mormor känna en spark i alla fall. Och då hon rör sig mest hela tiden så har även Christian fått känna en hel del rörelser det sista.
Jag måste njuta av detta nu, tänk när magen är tom, vilken konstig känsla. Såhär känns det ju som det alltid har varit. Jag har alltid vart gravid, eller?

Jag har pratat en del nu om könsbestämningen vi gjorde med olika vänner.
Barnmorskan sa att det var en flicka till 100%. Och jag tror också det är en liten flicka, från första början har de kännts så. Men jag sa till mig själv att inte vänja mig för mycket vid tanken- ifall det var fel.
Men ju mer tiden gått så är det ju Ella, alla kallar henne för Ella!
Jag pratar och klappar Ella varje dag. Hon har fått en liten identitet för att vi vet vem hon är.
Men hur skulle man reagera om Ella skulle komma ut som kille?
Det spelar såklart ingen roll vad det är för litet underverk, men ni får förstå vad jag menar men förvirringen...
Jag tror helt bombsäkert på vad barnmosrkan sa, men kan inte låta bli att tänka, tänk om det var fel...?!
Det återstår att se om ett par veckor, nu tycker jag det skall bli spännande att se om vi gissade rätt eller inte :)
Så mina vänner, spänningen försvinner inte bara för att man vet könet! Då får man försöka skaffa sig egen spänning!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0